Slås av den där känslan ibland, av förgängligheten. Av varats olidliga lätthet. Det slog mig nu igen, och jag plockar på mig saker att tyngas ner utav, bara för att slänga bort alltihop i en handvändning.
Countdown til liftoff, 4 dagar. Tack och lov. Här har sommaren verkligen tagit slut. Men jag såg Fria Teaterns fina Värdelösa-pjäs idag och fick svindel av hur lätt det är att ett år blir fem blir tio, och svindel av hur oförmögen man kan vara att våga spela roll.
Men man kan simma flera tusen meter och sen kan man baka etthundra bullar och så kan man bara luta sig tillbaka i det där lättsamma. Sen kan man hänga tvätt och skicka mail och köpa viktiga texter över internet. Så kan man gå och lägga sig och förhoppningsvis sova för att börja jobba imorgon 8.00.
Så rusar tiden sådär igen. Som jag ändå vill att den ska.
Och kanske vågar jag lite mer. Vet lite mer.
Blir härdad med helt desperat många mardrömmar på senaste tiden.
Oh joy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar