Jag älskar det där skymningsljuset på hösten precis när man är på väg hem. Precis när mörkret börjar lägga sig som ett filter över hela stan, och alla elektriska ljus börjar synas. Ljuslyktor på bilar och spårvagnar som klyver kvällsdiset.

Jag älskar städer som har en egen puls. Jag älskar mest dem som överensstämmer med min egen. Som när man träffar någon man klickar med på en minut. När man umgås med vänner som inspirerar.

Den här stan har en puls som passar min. Liksom Stockholm, trots allt min hjärtrytm. På vissa ställen känns allt rätt.

Jag bygger någon sorts ex-patliv här. Går i skolan på förmiddagen. Började yoga idag. Hänger med lite folk jag träffade på en bar här om dagen. Idag kan jag gå ut och möta löst couchsurfingfolk, om jag vill och orkar. Eller så kan jag göra ingenting och läsa min överdrivet bra bok och inte se ett ord polska, bara höra mina roomies snacka skit i rummet bredvid. Och de bjuder mig på whiskey och cola och är jättesnälla,

men jag tror inte jag orkar prata mer med folk idag.