Tjugotre dagar in på hösten, och det känns som dags att skaffa en blogg. Så får jag en fast punkt i den här hösten som lovar allt men kan bli ingenting, det vet jag inte än.
Jag har haft min bas i skogen hela september, för att jag känner de bästa människorna i världen som kan låta mig elda i deras brasa och titta på deras utsikt och plocka alla blåbär i hela skogen. Det har varit jävligt värt. Om två veckor drar jag vidare. Ska packa min väska och åka till Polen och sen kan jag åka vidare och vidare till dess jag inte orkar mer, eller pengarna tar slut.
Höstens viskade förslag och löften- Prag, Berlin, Paris, London, Glasgow, Köpenhamn.
Men alltså, det har just varit val, och vi vet alla vad vallöften betyder. Men varje tanke är en möjlighet och det ger svindel och en rastlöshet som gnäller som en liten valp i magtrakten.
Vi får se vart det barkar. Får se var jag landar och var bloggen hamnar och om jag överhuvudtaget kommer våga skriva eller uppleva eller hur det blir.
Nu - vardag. Städa. Duscha. Ta bussen in till stan och jobba. Och jag älskar ju det där, jag gör ju det. But I need out. Om än bara för ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar